Skärgårdscoachen

Skärgårdscoachen

Innehåll

Bloggen handlar om mental stimulans, coachning, kommunikation, psykologi inom idrott, privat och inom yrkeslivet. Självklart tycker jag att det är jättestimulerande om det finns intresserade läsare som kan passa mig lite kommentarer och synpunkter.

Idag kände jag mig så fantastiskt bra...!

AllmäntPosted by Dan Sturk 2017-05-15 14:04:46

Idag var just en sån där dag då jag känt mig så fantastiskt bra! Känner du igen den känslan men inte vågat säga det själv ?

Är du som jag så att du alltid väntar på att få höra det från andra men att det i princip alltid uteblir? Hur känns det i kroppen till skillnad om du fått höra något?

Idag var en dag med inspiration, möten med många människor jag uppskattar och trivs att umgås med, men inga som jag tillåtit störa eller på något sätt påverkat mitt flow negativt.

Jag avslutade dagen med en middag på Ersons innan en grym konsert på Globen och fick ytterligare boost för själ och tanke och tyckte jag var så otroligt värd det.

Det här var en dag då jag kände mig grymt värdefull och trygg med det jag kan och det jag vill utveckla och det känns så härligt i kroppen att få uttrycka.

Känner du också att du har sådana här dagar då du själv känner dig grymt bra men kanske inte får höra det? Tar du vara på dessa dagar eller är du också en som väntar på att någon annan ska säga det till dig? Levererar du det till andra...?

Gilla eller dela med dig av tips hur du gör så kan jag och många andra må ännu bättre!



  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post106

Vågar Du som Ledare anta en av sommarens/höstens största utmaningar…?

AllmäntPosted by Dan Sturk 2017-05-15 14:02:15

Så här i semestertider går många ned på lågvarv, sparkar grus, ligger i hängmattan och hinner fundera över både det ena och det andra. Förhoppningsvis har man nu lagt vardagen bakom sig och kunnat släppa stress och press för att hjärnan skall vara tillräckligt avkopplad.

När man kommer ned i ledighetskurvan på riktigt händer det något fantastiskt med hjärnan som då ges möjligheten att hantera nya tankar, vilka under stressade perioder befinner sig långt borta eller inte alls är närvarande. Det kan till och med vara som så att man börjar fundera vad det är man håller på med i sitt liv, vilket syfte man har med det man gör samt andra avgörande existentiella frågor.

När semestern och ledigheten börjar lida mot sitt slut kan det uppkomma konfliktlika känslor om att släppa den sköna ledigheten för att återgå till sin vardag, sitt arbete och sina arbetsuppgifter. För många kan hjärnan då bygga upp oro, stress och obehagskänslor då ledigheten och lugnet känns så mycket behagligare att befinna sig i. Detta kan tyvärr ge en bitter smak åt de sista semesterdagarna.

Detta är något som skiljer på dem som ”bara” har ett arbete från dem som har en livsuppgift eller ett ”kall”. Beroende på hur man uppfattar sitt arbete är jag övertygad om att de känslor man har för att kliva ”tillbaka” från semester och ledighet är väsentligt skilda.

Att omformulera sina arbetsuppgifter till att bli ett kall leder till att man känner ökad motivation, mer inre driv och man känner sig lycklig med att utföra de saker som driver mot kallet/målet. Eventuellt kan man även i sitt kall uppnå ett tillstånd som kallas ”Flow” vilket är extremt produktivt.

Därför vill jag tipsa alla som läser detta att genomföra följande då Ni kommit tillbaka efter semestern:

Ge hela personalen inklusive dig själv till uppgift att omformulera sina/dina arbetsuppgifter till att istället bli ett kall eller en livsuppgift som betyder något.

Från att vara: ”Jag är bara orderadministratör på ett företag och är därför inte så viktig…” kan man formulera om sin arbetsbeskrivning till ett kall som kan se ut så här...

Jag är orderadministratör på ett företag som utvecklar de bästa förutsättningarna för våra kunder att lyckas med hjälp av IT. Genom att jag assisterar företagets VD, ledning och säljare på bästa sätt ges dom de bästa förutsättningarna att skaffa kapital, vilket ger bolaget möjlighet att rekrytera den bästa personalen, investera i utveckling och därmed skapa en trygg framtid och en seriös samarbetspartner för våra kunder.

Detta ökar bolagets chans att utvecklas och komma på nya lösningar som i slutändan kan hjälpa ännu fler kunder att bli kostnadseffektiva, känna trygghet och nå framgång.

Min insats gör också att vårt företag genom sin vinst kan ge ökat stöd till välgörenhet som Barncancerfonden och därmed rädda fler barn från sjukdom…. Därför är mitt arbete och min arbetsinsats viktig!

Viktigt är att identifiera ett klart syfte, vilken roll man har och vilket värde man tillför.

Självklart skiljer sig arbetsuppgifterna och därmed också det personliga kallet, men kallet bör definieras inifrån individen själv för att skapa en värdefull betydelse.

Som ”grädde på moset” kan även ledningen/ledningsgruppen utmanas att göra detsamma för hela företaget/verksamheten, och då skapa ett syfte där alla anställda direkt skall kunna knyta an till syftet och dess värden, samt triggas av en inre motivation att uppfylla sitt personliga kall då de visualiserar det framför sig. (Kanske ger det även motsvarande effekt då Era kunder ser det…)

Den här utmaningen kommer att tillföra många positiva effekter, men framför allt skapa ett resultat som speglar VARFÖR ni gör det ni gör och därmed motivera varje enskild individ att känna en högre betydelse och ett personligt inre driv att uppfylla sitt kall.

Önskar återigen en härlig fortsättning på sommaren och en fantastisk bra återkomst efter sommaren med de högt motiverade medarbetare som påbörjar resan mot sitt kall med några "enkla" ord.



  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post105

Jag söker hjälp för att utveckla några frågor...

AllmäntPosted by Dan Sturk 2017-05-15 13:58:09



Först och främst vill jag rikta ett tack till Klas Hallberg som är en fantastiskt inspirerande föredragshållare med mycket djup och humor i sina föredrag. I reflektionen nedan har jag använt den inspiration och tankar som utvecklats av att just ha hört ett föredrag som jag tror hette ”Hedra mysteriet” samt även citerat några för mig relevanta delar. Jag kan i högsta grad rekommendera att lyssna på de YouTube-klipp som finns med Klas, eller anlita honom till en föreläsning vilket ger en stor behållning på flera plan.

Under den tid jag varit aktiv på LinkedIn och andra sociala medier har jag gjort vad jag kunnat för att dela med mig av kunskap, tankar och idéer för att om möjligt tillföra mitt nätverk något vad jag trott varit värdefullt. Nu när jag summerar alla inlägg, artiklar och kommentarer finner jag att det som gett mest respons är när jag i enskilda grupper bett om hjälp och råd. När jag visat okunskap eller bett om hjälp har det skapat ett fantastiskt engagemang och fin återkoppling med goda råd, utvecklande frågor och mängder av kunskapsdelning. Kanske kan det ha berott på sammansättningen av hjälpsamma individer i den grupp jag kastat ut frågan till eller så beror det på att människan innerst inne är mer hjälpsam än intresserad av att absorbera och reflektera över oönskade insikter och fakta...? Det skulle vara fantastiskt att få mer insikt i vad andra anser och tror om detta. För vi kan ju aldrig veta vad andras sanningar om dessa mjuka delar är, vi kan bara gissa och tro…

Det är ju fantastiskt lätt att dela med sig av det man vet och tycker vilket ofta visar sig i sociala medier, men hur vanligt är det att öppna sig och våga dela med sig av det man inte vet eller kan både här på LI och rent generellt? Kanske skulle det skapa en ännu högre nivå av utvecklande och utbildande diskussioner den dag vi vågar delar med oss av våra frågor och vår okunskap (precis som Klas påtalar) och inte alltid direkt går till det för mig kända svaret. Tänk om vi finner nya dimensioner och landar i för oss obesvarade frågor som måste utvecklas ännu mer innan vi kan komma fram till ett svar...läskigt va?

Det här är garanterat jobbiga övningar för hjärnan då jag måste utmana den maximalt för att stå ut med att ha olika sanningar och alternativ i mina händer utan att instinktivt göra mina naturliga val att dra snabba slutsatser, men kanske är detta vad våra lata hjärnor egentligen behöver för att utvecklas. Kanske är det detta som behövs för att vi gemensamt skall nå nya nivåer i vårt strukturerade och bekväma tänkande. Tänk om min fråga kan få möjligheten att lyfta Dina tankar till ytterligare nya frågor istället för att summeras i ett svar som du redan vet eller kan... Fundera på vad som skulle kunna hända!

Tänk dig den organisation där frågan och okunskapen och den ocensurerade tanken erhåller plats och utrymme på agendan (istället för svar eller tystnad). Där frågan blir det som utvecklas i fler nivåer innan den besvaras, där frågan måste masseras av alla involverade innan följdfrågor kommer, som sedan kan utmynna i resultat/svar vilka vida överstiger det självklara första svaret från den som svarar snabbast eller vet bäst (just då). Wow, där blev det mycket att tänka på!

Vad tror du händer med individen och organisationen då intresset för frågan är större än det direkta svaret som baseras på vanor, värderingar och erfarenheter?

Hur skulle du känna om de frågor, funderingar och eventuell förvirring du känner blir bemött med intresse, nya utvecklande frågor och utmaningar istället för direkta svar och bedömningar? Skulle det då göra att du vågar utmana dig själv ännu mer och blotta ytterligare fler av dina funderingar och frågor? Vad skulle detta kunna leda till?

Nu kanske min reflektion och text här känns alldeles för flummig eller till och med filosofisk, men det är kanske just den effekten som landar i oss på grund av att vi så snabbt för enkelhetens skull avvisar det okända och svåra med ett av oss känt svar eller en slutsats, och då bara låter det passera istället för att ta det till oss och låta frågan gro och utvecklas till ytterligare frågeställningar inom oss själva och därifrån tar det vidare. Kanske är det som så att LinkedIn är fel forum att lägga ut denna typ av frågeställningar och att de bättre lämpar sig i en stängd grupp eller på en privat blogg där följarna själva väljer eller väljer bort, men även där är min fråga öppen för rekommendation och utmaning.

Tack för att Du tog dig tiden att läsa detta!




  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post104

Hur dansar en bra kund...?

AllmäntPosted by Dan Sturk 2017-05-15 13:55:42

Ofta diskuteras det om vad som utmärker en bra och framgångsrik säljare, en säljare skall vara si eller så, hur säljare inom olika typer av försäljningsområden bör profilera sig eller vara för att på bästa sätt prestera enligt förväntan och uppsatta mål. Det fullkomligen vimlar av övertygelser, texter, kurser/utbildningar, profiler och olika namn på just Säljare, men det pratas sällan om kunden eller vad som är en bra Kund.

Vi har väl alla hört fraserna ”Ja, men jag är ju ingen säljare”, Jag kan aldrig bli säljare”, ”Jag är inte sådär krängig” o.s.v. Många har sin egen syn på just ordet säljare, men hur ofta har vi hört ”Ja, men jag är ju ingen bra kund”, ”Jag kan aldrig köpa något”, ”Jag är inte en sån där inköpare”? Att vara inköpare är liksom medfött av alla emedan att sälja är något som bara vissa som kan eller försöker. Det kan uppfattas av "oss andra" som något speciellt, komplext eller till och med fult. Säljare måste vara vinnare och tävlingslystna för att lyckas, är det verkligen så? Är det inte så att vi alla egentligen är säljare från dagen vi föds? Ler vi inte mot andra för att få ett leende tillbaka, skriker vi inte som bebisar för att få mat, visar vi inte oss från en bra sida för att få ett bra bemötande, klär vi oss inte för att passa in eller för att påverka andra i vår omgivning? Enormt mycket försäljning sker utan att vi kanske själva är medvetna om det. Att sälja och att köpa är två medfödda egenskaper skulle jag vilja säga, och båda bygger på någon form av relation.

Nu skulle ju texten inte handla om försäljning och säljare utan om motsatsen, alltså frågan om Kund och inköpare och vad en bra ”sådan” är. Hur ser egentligen favoritprofilen ut på en kund/inköpare för en ”Säljare” (eftersom det är två helt skilda egenskaper och personligheter…eller)?

Jag delar gärna med mig av en personlig historia om en för mig tuff inköpare vilken jag träffade som ganska ung säljare med vad jag tyckte hyfsad erfarenhet, en femstegsutbildning samt certifiering och betyg inom försäljning med i bagaget. Denna inköpare hette Lennart och jag träffade honom i ett första steg på ett större företag i Västerås. Redan där blev det en upplevelse för livet, då man som ny leverantör blev ordentligt granskad och utfrågad som på ett regelrätt förhör runt sitt företag, produkter, varför man skulle accepteras och hur man skulle kunna tillföra något till deras verksamhet och så vidare. Ett riktigt korsförhör, och detta av fler personer (inköpare) i en sittning vid ett och samma tillfälle. Riktigt obekvämt och absolut en ej tidigare upplevd situation. Hur som helst så gick första steget bra och vidare dialog inleddes med Lennart som utsedd motpart.

Det var här Lennart som gammal inköpar-räv visade sig vara en fantastisk människa och motpart. Han avväpnade mig direkt och frågade utan att jag berättat något, om jag gått de säljutbildningar jag genomfört ett par år tidigare vilket då stämde till 100%. Jag svarade ja även om det kändes lite väl avslöjande att det varit så uppenbart. Det han sa då var följande, ”Bra! Jag tyckte att jag hörde det, och Då vet jag att du har koll på vilka processer som är viktiga för mig, vi behöver inte dansa runt i onödan plus att jag har själv gått motsvarande för inköpare, så då förstår vi varandra.” Efter det blev Lennart min inköpsmentor som lärde mig saker som var viktiga från andra sidan bordet, hur viktigt det var för honom med personligheten och förtroendet för de han förhandlade och skrev avtal med, vad jag bör tänka på ur inköparens perspektiv, hur förhandlingsprocessen bör se ut och genomföras o.s.v. o.s.v. Han var hjärtligt intresserad av att jag skulle lära mig och förstå den andra sidans behov och situation. Vi skrev ett riktigt långt, stort och fint avtal tillsammans som verkligen gav båda parter ”bang for the buck” och utväxling för det företag jag var med och startade upp vid den tiden, samt att jag i och med detta inledde mitt första riktiga KAM-uppdrag och en ”on the fly och live” KAM-utbildning med professionell lärare från andra sidan bordet. Helt fantastiskt!

Jag fattade till 100% vad försäljning och inköpsprocessen gick ut på och den här episoden formade hela min syn på mig som Säljare, sälj och inköpsprocess samt mitt personliga utvecklande av KAM-rollen.

Lennart var för mig en sådan kund/inköpare jag önskar alla säljare någon gång får möta, en kund som vill väl för båda parter, en kund som kräver rättvisa, empati och ärlighet och en kund som ser Dig som en partner istället för motståndare.

Jag har träffat på massor med kunder och inköpare genom min karriär inom försäljning, både riktigt bra, mindre bra och rent av dåliga i mina ögon så klart, men då är det nog så att kunden även uppfattat mig som riktigt bra, mindre bra eller dålig. Jag kanske bara inte vill erkänna det utan lägger bördan på motparten…

Men hur vill vi då att en Kund skall vara och agera för att vara just en bra Kund och inköpare, en Lennart (för mig)?

  • Vilka egenskaper är det vi söker hos människan vi möter på andra sidan bordet
  • Upplever vi att när vi är inköpare och kund att vi även ser till Säljarens väl?
  • Återkopplar vi och respekterar Säljaren tillika människan bakom erbjudandet eller utgår vi från att vi inte har något ansvar tillbaka?
  • Agerar vi som Kund på samma sätt mot alla Säljare eller anpassar vi oss?
  • Agerar vi på samma sätt när vi är Kund och inköpare som när vi är Säljare?
  • Vem styr i dansen och vilken dans vill vi ska pågå?
Är det en behaglig Wienervals där stegen överensstämmer eller är det en tuff "Dance Battle" vi möter upp med?

Ofta diskuteras det om vad som utmärker en bra och framgångsrik säljare, en säljare skall vara si eller så, hur säljare inom olika typer av försäljningsområden bör profilera sig eller vara för att på bästa sätt prestera enligt förväntan och uppsatta mål. Det fullkomligen vimlar av övertygelser, texter, kurser/utbildningar, profiler och olika namn på just Säljare, men det pratas sällan om kunden eller vad som är en bra Kund.

Vi har väl alla hört fraserna ”Ja, men jag är ju ingen säljare”, Jag kan aldrig bli säljare”, ”Jag är inte sådär krängig” o.s.v. Många har sin egen syn på just ordet säljare, men hur ofta har vi hört ”Ja, men jag är ju ingen bra kund”, ”Jag kan aldrig köpa något”, ”Jag är inte en sån där inköpare”? Att vara inköpare är liksom medfött av alla emedan att sälja är något som bara vissa som kan eller försöker. Det kan uppfattas av "oss andra" som något speciellt, komplext eller till och med fult. Säljare måste vara vinnare och tävlingslystna för att lyckas, är det verkligen så? Är det inte så att vi alla egentligen är säljare från dagen vi föds? Ler vi inte mot andra för att få ett leende tillbaka, skriker vi inte som bebisar för att få mat, visar vi inte oss från en bra sida för att få ett bra bemötande, klär vi oss inte för att passa in eller för att påverka andra i vår omgivning? Enormt mycket försäljning sker utan att vi kanske själva är medvetna om det. Att sälja och att köpa är två medfödda egenskaper skulle jag vilja säga, och båda bygger på någon form av relation.

Nu skulle ju texten inte handla om försäljning och säljare utan om motsatsen, alltså frågan om Kund och inköpare och vad en bra ”sådan” är. Hur ser egentligen favoritprofilen ut på en kund/inköpare för en ”Säljare” (eftersom det är två helt skilda egenskaper och personligheter…eller)?

Jag delar gärna med mig av en personlig historia om en för mig tuff inköpare vilken jag träffade som ganska ung säljare med vad jag tyckte hyfsad erfarenhet, en femstegsutbildning samt certifiering och betyg inom försäljning med i bagaget. Denna inköpare hette Lennart och jag träffade honom i ett första steg på ett större företag i Västerås. Redan där blev det en upplevelse för livet, då man som ny leverantör blev ordentligt granskad och utfrågad som på ett regelrätt förhör runt sitt företag, produkter, varför man skulle accepteras och hur man skulle kunna tillföra något till deras verksamhet och så vidare. Ett riktigt korsförhör, och detta av fler personer (inköpare) i en sittning vid ett och samma tillfälle. Riktigt obekvämt och absolut en ej tidigare upplevd situation. Hur som helst så gick första steget bra och vidare dialog inleddes med Lennart som utsedd motpart.

Det var här Lennart som gammal inköpar-räv visade sig vara en fantastisk människa och motpart. Han avväpnade mig direkt och frågade utan att jag berättat något, om jag gått de säljutbildningar jag genomfört ett par år tidigare vilket då stämde till 100%. Jag svarade ja även om det kändes lite väl avslöjande att det varit så uppenbart. Det han sa då var följande, ”Bra! Jag tyckte att jag hörde det, och Då vet jag att du har koll på vilka processer som är viktiga för mig, vi behöver inte dansa runt i onödan plus att jag har själv gått motsvarande för inköpare, så då förstår vi varandra.” Efter det blev Lennart min inköpsmentor som lärde mig saker som var viktiga från andra sidan bordet, hur viktigt det var för honom med personligheten och förtroendet för de han förhandlade och skrev avtal med, vad jag bör tänka på ur inköparens perspektiv, hur förhandlingsprocessen bör se ut och genomföras o.s.v. o.s.v. Han var hjärtligt intresserad av att jag skulle lära mig och förstå den andra sidans behov och situation. Vi skrev ett riktigt långt, stort och fint avtal tillsammans som verkligen gav båda parter ”bang for the buck” och utväxling för det företag jag var med och startade upp vid den tiden, samt att jag i och med detta inledde mitt första riktiga KAM-uppdrag och en ”on the fly och live” KAM-utbildning med professionell lärare från andra sidan bordet. Helt fantastiskt!

Jag fattade till 100% vad försäljning och inköpsprocessen gick ut på och den här episoden formade hela min syn på mig som Säljare, sälj och inköpsprocess samt mitt personliga utvecklande av KAM-rollen.

Lennart var för mig en sådan kund/inköpare jag önskar alla säljare någon gång får möta, en kund som vill väl för båda parter, en kund som kräver rättvisa, empati och ärlighet och en kund som ser Dig som en partner istället för motståndare.

Jag har träffat på massor med kunder och inköpare genom min karriär inom försäljning, både riktigt bra, mindre bra och rent av dåliga i mina ögon så klart, men då är det nog så att kunden även uppfattat mig som riktigt bra, mindre bra eller dålig. Jag kanske bara inte vill erkänna det utan lägger bördan på motparten…

Men hur vill vi då att en Kund skall vara och agera för att vara just en bra Kund och inköpare, en Lennart (för mig)?

  • Vilka egenskaper är det vi söker hos människan vi möter på andra sidan bordet
  • Upplever vi att när vi är inköpare och kund att vi även ser till Säljarens väl?
  • Återkopplar vi och respekterar Säljaren tillika människan bakom erbjudandet eller utgår vi från att vi inte har något ansvar tillbaka?
  • Agerar vi som Kund på samma sätt mot alla Säljare eller anpassar vi oss?
  • Agerar vi på samma sätt när vi är Kund och inköpare som när vi är Säljare?
  • Vem styr i dansen och vilken dans vill vi ska pågå?
Är det en behaglig Wienervals där stegen överensstämmer eller är det en tuff "Dance Battle" vi möter upp med?


  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post103

Varför är det så viktigt för oss att vara snabbast...?

AllmäntPosted by Dan Sturk 2017-05-15 13:52:32

Är det inte fascinerande hur vi människor (de flesta..) har ett inneboende behov (oftast omedvetet) att ha rätt? Rätt svar, rätt lösning, rätt tro osv. I många fall är driften att övertyga andra så stor att osämja, konflikt och krig uppstår.

Att svara snabbast och förhoppningsvis rätt räknas i vår kultur som en mycket eftertraktansvärd egenskap. Snabbhet kan ofta vara mer uppskattat än rätt... Vad kommer då detta behov och drift ifrån? Varför har det för så många blivit en tävling. Byggs det upp från uppfostran, lär vi oss vikten av att snabbast svara i skolan eller är det samhälle och omgivning över tid som danar oss? Eftertänksamhet, ödmjukhet samt att lyssna utan att leverera en snabb lösning verkar inte riktigt lika eftertraktat och uppskattat i vår kultur där snabbhet prioriteras.

Att lyssna utan att avbryta och döma efter sin egen tro, sanning och övertygelse kan vara väldigt svårt. Att byta frasen "inte sant" till "intressant" kan vara värt att testa oavsett vad det än gäller. Kan det ge oss fördelar om vi lär oss att ge tankarna lite tid att formas, ifrågasättas och bearbetas innan vi dömer och replikerar utan eftertanke?

Det diskuteras exempelvis ofta på LI vilka egenskaper som idag önskas inom försäljning och hur vi vill bli bemötta som kund, där det är eftersträvansvärt att säljaren förstår mina behov, mina önskemål och möter mig som person. Kan det fungera bättre om jag som säljare lyssnar, frågar och väljer att förstå kundens värderingar för att sedan bearbeta och väga min verklighet (mitt erbjudande) mot det jag lyssnat in från kunden istället för att snabbt försöka övertyga utan bakgrund?

Hur gör Du? Är du blixtsnabb med dina svar och förordar snabbhet före eftertanke, eller ger du utrymme för tankar och ord att ifrågasättas, ta form och utvecklas?

Hur bemöter du din omgivning? Lyssnar du in alternativa idéer eller accepterar du de snabba svaren och låter dessa prioriteras och hamna högst upp i högen av argument och tankar?

Vilken respons vill Du själv helst möta när Du berättar eller svarar något?



  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post102

När konkurrensen hårdnar och snabba beslut blir avgörande…

AllmäntPosted by Dan Sturk 2016-12-07 16:19:25

Många organisationer av idag möter en fantastisk konkurrens och kontinuerliga utmaningar vilket ställer höga krav på anpassningsförmåga, förändringsförmåga och lyhördhet mot sin marknad. Konkurrensen idag har eskalerat med rekordfart, med mängder av snabbrörliga produkter och tjänster, internationella samarbeten och trender, världskatastrofer, teknikens utveckling och inte minst informationsspridningen som gör att ett budskap flyger över jorden på bara sekunder. Vips, så kan förutsättningar och trender vända, till och med när vi ligger och sover och är helt omedvetna om vad som sker.

Att inte vilja, kunna eller förstå behovet att vid givet läge anpassa eller förändra sin verksamhet kan snabbt leda till en utförsbacke som kan vara förödande vilket vi många gånger sett bevis på. Det kan gå utomordentligt snabbt för ett företag som av någon anledning tagit felaktiga beslut eller till och med enstaka beslut som genast resulterat i förlorade marknadsandelar, kanske medfört att verksamheten utsatts för avgörande förluster som lett till obefintliga möjligheter att komma på fötter eller tappat avgörande individer som lämnat verksamheten vid fel tillfälle vid känslan av osäkerhet eller missnöje.

Med detta vill jag komma till min tanke om att den viktigaste parametern eller rent av det viktigaste kapitalet att förvalta, förädla och utveckla i en verksamhet är personalen. Jag brukar i mina texter återkomma till just vikten av att stimulera, motivera och utveckla individens engagemang och hur avgörande detta är för att nå högsta nivå av lojalitet, harmoni och driv i en organisation. I personal räknar jag självklart in alla individer som på något sätt är aktiva och påverkande inom en organisation, från ”ledning till golv”. Det handlar om att tillgodose individens känsla av att dess värden och värderingar blir tillgodosedda så att det inte finns någon tveksamhet om att ömsesidig lojalitet finns.

”Never push a loyal person to the point where they no longer care.”

Varför är då detta en återkommande tanke och mening i mina artiklar, vad är det som gör att jag är så fast i min övertygelse om att det är detta som till största delen fäller avgörandet om att lyckas eller misslyckas?

Orsaken till min övertygelse är ganska enkel. Det handlar om hur vår hjärna fungerar och hur många omedvetna automatiserade processer som påverkar vårt handlande, hur vi mår, hur vi väljer och reagerar i olika situationer och vid olika tillfällen. Detta är självklara saker i teorin för väldigt många men kanske inte i praktiken då det kan bli komplext samt att vår egen hjärna faktiskt väljer bort att tänka och processa för mycket, för att i stället göra allt den kan för spara energi och då automatiserar vårt handlande till standardrutiner. Vår hjärna är helt enkelt väldigt lat!

Jag har nu haft förmånen att få genomföra några föreläsningar just inom detta område under mitt koncept #detärdusombestämmer! och erhållit både höjda ögonbryn, igenkännande nickar samt skrynklade pannor. Ännu så länge inga tomater och ägg utan endast positiva reaktioner och god kritik. Att gå in på djupet runt den skrynkliga ”grå” under en hel dag, börja arbeta och fundera runt sig själv, sina vanor, beteenden, beslut och reaktioner är något som verkligen kostar på, dränerar mängder av energi och kan vara enormt påfrestande, men är nog så avgörande för att just kunna stå emot invanda personliga mönster, och det är just dessa mönster jag vill återkomma till.

Våra mönster och rutiner är något som vi normalt inte alls kan styra eller välja bort under stressade, pressade och kanske okända situationer. Vi blir slavar under oss själva och hamnar i ett så kallat ”fight or flight” beteende som till övervägande del styrs av instinkt. Att reagera och ta snabba beslut i situationer som detta är inte så svårt, det kan och gör vi alla, men att ta snabba, väl övervägda och genomtänkta beslut som resulterar i långsiktighet, strategi och leder i rätt riktning ställer enormt höga krav på insikt om sig själv och även andra.

Vad är det då som händer när vårt samhälle, arbetsliv och framför allt vi själva skruvar upp tempot på ett sällan tidigare skådat sätt? Det handlar inte om att stressen framtvingas av livsavgörande situationer som att en björn dagligen attackerar oss eller att vi behöver strida på liv och död, men likväl utsätts våra hjärnor för mental överansträngning vilket i sin tur påverkar vår förmåga att tänka och ta beslut på det sätt vi önskar. Den traditionella gladiatorarenan har helt enkelt bytt skepnad.
Återigen, vi vill gärna tro att vi oftast har vår hjärna under kontroll, men vid ökade nivåer av stress, konkurrens, ilska, ovana situationer med mera finns faktiskt inte kapaciteten att nyttja hjärnan optimalt. Det autonoma beteendet hoppar in och tar över vår beslutsprocess och styr oss enligt invanda mönster mot enkla och energisnåla processer och reaktioner. Hjärnan strävar enkelt uttalat endast efter att erhålla belöningspåslag, flykt från det som gör oss illa och att spara energi.

Om det nu är så att vi dagligen går omkring med ett ohälsosamt påslag av externa och interna stressfaktorer är det ganska enkel matematik att räkna ut hur våra beslut och reaktioner påverkas av detta… Jag tror nog att de flesta kan påminna sig om hur ”kort stubinen” kan vara vid hög stress, eller hur svårt det kan vara att frammana kreativt tänkande, se helheten, ha tålamod o.s.v. Känns detta bekant?

För att nu summera alla tankar och slutligen sy ihop säcken gällande värdet av organisation, personal, ökad konkurrens, snabba beslut o.s.v. så vill jag förklara det enligt nedan.

Som vi lever idag och med den nivå av intryck vi utsätter oss/utsätts för, både privat och på många arbetsplatser, tvingas hjärnan att hantera oerhörda mängder intryck från alla våra sinnen (VAKOG), stress, tankar och problemlösning. Då stressnivån under långa perioder ligger alldeles för högt och alldeles för länge erbjuds kroppen ohälsosamma kortisolnivåer och även andra skadliga bieffekter. Att under alldeles för långa stunder och perioder låta hjärnan arbeta på högvarv kan jämföras med en dators processor och det kylsystem som måste finnas för att den inte skall bli överhettad. Konsekvenserna över att en datorprocessor blir överhettad kan vara att den börjar gå långsamt, stänger ned andra delar i datorn eller till och med går sönder. Ingen större skillnad mot en hjärna som går för hårt helt enkelt.

Att i dessa situationer göra de strategiska och väl genomtänkta besluten händer helt enkelt inte, hur mycket vi än vill tro att vi klarar av detta. Att kreativa och alternativa tankar blossar upp är heller inget som sker när hjärnan har slitit för hårt under lång tid, man hamnar ofta i ett tunnelseende samt att tolerans och tålamod tryter allt snabbare. Konflikter, aggression och attitydsproblem inom gruppen blossar mycket snabbare upp och organisationen erbjuder hastigt ett ännu ohälsosammare klimat som i sin tur ökar på stressen ännu mer. Att i detta skede påbörja sin dialog om värderingar, samarbete, kreativitet och så vidare för att ta sig ur situationen blir väldigt svårt och är i de flesta gånger omöjligt. Skadan är tyvärr redan skedd.

Här kommer några enkla tips om vad Du/Ni kan göra för att förbereda och ta hand om din egen och organisationens hjärnor så att de är utvilade, färdiga och beredda att varva upp när det behövs som bäst.

Organisationen/Ledaren
  • Försök att lära Dig och personalen vad som stressar kollegor och reducera sedan onödiga stressfaktorer i största möjliga utsträckning.
  • Bygg laget/teamet starkt och skapa en gemenskap, trygghet och diskutera kontinuerligt dessa faktorer så är det enklare att förhålla sig till och fungerar tillsammans vid oundvikliga stressperioder.
  • Tänk på vad du säger, hur du säger det och vad din kropp visar samt hur det kan påverka andra.
  • Försök inte manipulera individerna. Det lyser igenom och slår tillbaka i sänkt förtroende och tillit.
  • Inför kortare vilostunder, avkopplingsperioder och återhämtningstid under arbetsdagen i lugna rum. (Yoga, Mindfullness o.s.v.)
  • Förbered/Träna hela organisationen och dig själv att ta ovana beslut och samverka i stressade situationer. Detta är en konst som kan utvecklas och med fördel involveras alla i personalen av fler anledningar.
  • Du och alla andra ansvarar för att skapa ett bra klimat.
  • Smitta inte andra med Din stress eller negativa energi.
Personligen
  • Regelbunden vila och tillräckligt med sömn för reparation av hjärnan.
  • Träning
  • Rätt form av mat, dryck och näring.
  • Uttryck inte saker som påverkar andra negativt.
  • Bemöt andra med respekt och välvilja.
  • Sprid positiv energi och prata inte illa om andra, prata direkt med dem som Du har problem med eller var tyst.
  • Jobba helst inte över, utan träna på att vara mer effektiv varvat med den viktiga avkopplingen.

Lycka till med att styra bort den onödiga stressen och bli därmed en lugnare och tryggare beslutsfattare som även fungerar rationellt och behärskat i uppskruvade situationer.

Och glöm inte, #detärdusombestämmer!



  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post101

Nu kanske det är dags för de ledare som önskar framgångsrika verksamheter att börja ”kicka” omotiverad personal…!

AllmäntPosted by Dan Sturk 2016-12-07 16:16:28

Under de hundratusentals år människan som art existerat har definitionen av ledarskap förändras ganska så drastiskt om man djupdyker i vår riktigt långa historia. De senaste 200-tusen åren då den ”moderna” formen av människa började ta form och i samband med detta började utkonkurrera de andra arterna på grund av fortplantningssystem, intelligens och förmåga att finna föda, infann sig också ett avgörande modell av ledarskap där inte alltid styrkan längre var den avgörande faktorn.

I jägar- och samlarkulturerna började ledarskapet ställa krav på intelligens och kunskap för överlevnad i gruppen även om den starkaste ändå kunde hävda sin rätt till att vara ledare och fysiskt utmana dem som de ifrågasatte detta. Vidare utvecklades våra kulturer ytterligare till nomadism, jordbruk och människan kunde slutligen bli bofasta i grupper och samhällen. I och med detta behövde ledarskapet utvecklas ytterligare till att hantera just strukturer i grupper, utveckla ledarskap hos andra, utveckling av samhällen o.s.v. Det började mer handla om att verbalt kunna argumentera och övertyga andra för att tillskansa sig ledarskapet alternativt styra andra baserat på att sprida känslor av rädsla och underlägsenhet.

I människans historia har det alltid funnits behov av ledare och så kallade följare vilket i vår tid kallas för organisation, samhälle o.s.v. När ledarskapet utmanas på olika sätt blir det lätt turbulent, osäkerhet skapats och konflikter av olika karaktär uppstår. Ledarskapet har behövts för att människan skulle kunna överleva och utvecklas till vad vi är idag. Människan har som de flesta andra varelser behovet av att ett ledarskap finns, så att medfött behov av struktur och organisation inte utmanas allt för häftigt i våra hjärnor eller att vi i värsta fall får känslan att stå ensamma och utanför. Vi accepterar ganska så mycket för att få möjligheten att tillhöra något.

Ledarskap är vad jag skulle säga ett av dagens mest komplicerade yrken då det kräver mängder av ”hjärn-skills” för att lyckas riktigt bra. Det tas väldigt ofta alldeles för lätt på innebörden i att vara ledare och de utmaningar en ledare ställs inför i relationen med andra människor i dagens samhälle och organisationer. Det är inte riktigt lika enkelt som förr då de mål vi idag strävar mot utöver fortplantning och överlevnad inte alltid speglar gruppens och individens inneboende övertygelse om vad som personligen är tillräckligt betydelsefullt och prioriterat för att följa ledarens direktiv till 100%. Detta kan då skapa ogillande, stress och ibland även rädsla. Generation Y och Z har absolut inte samma prioriteringar som generation X eller tidigare vilket ställer enormt höga krav på ledarskapets elasticitet för att få med sig hela sin grupp eller organisation.

Ogillande, stress och rädsla triggar igång signalsubstanser i kroppen vilket påverkar vår hjärna på ett sätt som riskerar att vi faller in i negativa beteenden, tappar engagemang, blir omotiverade och med detta också självklart presterar sämre. Som ledare har jag då ett antal nya utmaningar att ta tag i. Antingen gör jag vad jag kan på det traditionella och mest vanliga sättet för att lösa de uppenbara och synliga problemen i form av att tillrättavisa, diskutera eller slutningen kicka individen/individerna, eller så måste jag sätta mig in i de mer utmanande problemen (relationer, känslor m.m.) vilket inte är lika vanligt förekommande. När jag i överskriften nämnde ”Kicka” omotiverad personal så förstår nog alla som känner mig eller har läst tidigare inlägg att det inte är att fysiskt kicka eller förvisa personal min kontext handlar om utan den mer utmanande lösningen.

Från att valet av ledare till större delen styrdes av fysisk styrka, kapacitet att hämta hem mat till stammen och därmed ges störst förutsättningar för fortplantning och tilldelning av mat har det i dagens samhälle gått över till att det i huvudsak den kommunikativa och retoriska förmågan som styr vem som skall vara ledare för att därmed erhålla status, pengar och välmående. Ytterst sällan är det kapaciteten och kunskapen om att KICKA! igång rätt substanser i andras hjärnor som avgör valet av en organisations ledare. Att kunna KICKA igång positiva substanser hos sig själv och andra är ändå det jag personligen ser vara avgörande hur en organisation egentligen mår, och de viktiga påslagen hjärnan måste få för att vi ska agera på önskat sätt. Hur mycket våra förutsättningar än har ändrats sedan människans uppkomst för att uppnå status, erhålla föda och fortplanta oss har vår hjärnas sätt att fungera, reagera och producera påverkande substanser egentligen inte utvecklats alls. Detta gör att vi idag tyvärr inte är så mycket vassare på att tvinga tillbaka våra blixtsnabba beslut via reptilhjärnan än vi var för 100.000-tals år sedan. Visst har det skett utveckling som gör att vi är mer rationella och analytiska via "Tankehjärnan" (Neocortex) om vi får lite tid på oss, men då gäller det också att hindra "Reptilhjärnans" blixtsnabba sätt att ta beslut. Spännande också är att ju mer stress, trötthet, oro, otrygghet o.s.v. vi utsätts för desto mer flyttas beslutsfattandet över till den äldre och mer instinktstyrda Reptilhjärnan. Känns det igen?

Amygdala, Striatum, Septum, Frontalloben, Hypotalamus, Dopamin, Serotonin, Noradrenalin o.s.v. är några av alla de gemensamma delar samt signalsubstanser som finns i allas våra hjärnor. Det här är komponenter som gjort att vi överlevt som art under hundratusentals år. Hur och varför dessa blir påverkade och reagerar är unikt från person till person, men att de reagerar och effekten av reaktionerna är lika så länge våra hjärnor inte är påverkade av stimulantia eller sjukdom.

När vi känner oss arga, stressade, rädda eller hotade händer det saker i vår hjärna likväl när vi känner oss glada, lugna och trygga. Att ha fingertoppskänslan och kunskapen om att hantera och styra dessa substanser i först och främst sig själv samt sedan en organisations alla individer, att förstå vilken påverkan och mix av substanser som är mest gynnsamma för att KICKA alla individer åt önskat håll är det som skapar trygghet, glädje och energi. Dessa komponenter är i mina tankar basen för en driven, energirik och framgångsrik organisation och byggs av ledare med just förståelse och kunskap i hur man ska hantera sin och andras hjärnor för att KICKA på rätt sätt.

Det kanske låter som hokus-pokus men mängder av forskning från de senaste åren talar sitt tydliga språk gällande människans grundläggande behov och beteenden samt resultaten då dessa uppfylls. Trots detta finns det så många organisationer världen runt som styrs av ”old fashion thinking” i form av yttre belöningar, piska och morot, siffror och utdelningar samt att det då ofta resulterar i att det är ledningens/ledarens komponenter i hjärnan som erhåller de största positiva kickarna? Att som ledare lära sig att medvetet jobba med KICKNING av det sammansatta teamets inneboende komponenter och tillgodose gruppens och individens känslor av trygghet, glädje och energi borde vara självklart.

Att våga utmana sig själv och ödmjukt böja sig för värdet och vikten av att förändra gamla invanda beteenden och filosofier inom ledarskap till något som enligt forskning skapar enorm styrka, glädje och engagemang i individ och organisation och slutligen ett än bättre resultatet på sista raden.

Nu låter det kanske som att detta är en Quick-Fix och den enda vägen, men detta är inte riktigt sant. För att detta skall lyckas måste man som ledare övertyga sin egen hjärna om att detta är rätt väg att vandra, och det är långt ifrån enkelt om man har med sig det väl inarbetade organisationstänket med sig i bagaget sedan generationer. Det krävs enorm hjärnkraft för att ändra och ifrågasätta sin egen övertygelse vilket hjärnan febrilt jobbar för att hålla sig undan ifrån. Varför då? Jo precis av den anledningen jag tidigare skrivit om, hjärnan vill arbeta så lite som möjligt! När man ifrågasätter sig själv, sina övertygelser och sina värderingar, så produceras ”fel” signalämnen i hjärnan (rädsla, ilska, stress) som i sin tur leder till signaler som gör att vi upplever förändring och ifrågasättandet som ett hot. Den skönaste vägen är då att avstå och istället vara kvar i det befintliga som då kickar igång en dusch av belöning och avslappning (kontraproduktivt).

Jag är min hjärna och den enda som kan tvinga mig till att acceptera förändring är jag själv. Det som verkar för att hålla bort allt det nya och okända är min hjärna, det vill säga Jag!

Att veta mer/mycket om sin egen hjärna och hur en hjärna fungerar är en förutsättning för att kunna leda sig själv och andra på bästa möjliga sätt, samt att det är först när jag förstår hur jag själv fungerar som jag kan styra och påverka mina och andras reaktioner mot önskat läge.



  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post100

Lär Dig hantera de åskväder som dyker upp i din hjärna på grund av någon annan...

AllmäntPosted by Dan Sturk 2016-12-07 16:14:38

Att vi inte gillar eller är omtyckta av alla är nog något var och en kan känna igen sig i även om det är svårt att erkänna. Det finns garanterat en och annan person som man känner sig mer eller mindre komfortabel med, besvärad av eller rent av ogillar att ha omkring sig.

Vad är det då som styr dessa känslor som ligger så enormt djupt inom oss?

Ofta är det första sekunderna som är avgörande för vad vi tycker om en person vilket också ofta tenderar att vara under lång tid framåt. Vi skaffar oss oftast en uppfattning utifrån våra inneboende vanor och klassificerar människan vi möter baserat på personens utseende, beteenden och söker likheter med andra personer vi erfarit under livet för att sortera in dem i våra välkända ”fack”. Varför då kan man undra? För att det är enkelt såklart! Vi behöver inte anstränga oss och tar den enklaste vägen (som vanligt…). Hjärnans naturliga sätt att agera och automatisera det som automatiseras kan för att spara energi.

Det spännande är att vi när vi kategoriserat en människa i ”rätt” fack och vad vi direkt tycker om denne, har vi väldigt svårt att ändra vår uppfattning. Är det så att vi i det inledande skedet valt att gilla en människa, sett potential, möjligheter eller blivit övertygade om specifika kunskaper och färdigheter så kan det rota sig så fantastiskt hårt hos oss att det är ytterst svårt att se någonting annat. Vi söker endast efter saker som bekräftar det vi tycker. Likaså det omvända. Har det börjat snett och vi valt att se det negativa är det väldigt långt till att uppskatta eller se någonting positivt i den personen. Dessa automatiska ageranden säger vi oss ofta att vi står över, ”Vi ser personen för vad den är och har inga förutfattade meningar…Vi ger alla en ny chans… Vi dömer ingen… o.s.v.” Känns det igen? Kanske inte…?

Om det kommer så kommer det STORA FALLET (!) när jag av någon anledning blivit varse om bristerna eller genomskådat den person som jag över tid högaktat eller inser att jag kategoriserat i ”fel” fack. Här kan det då vända sig ordentligt och den känslostorm som rusar igenom kroppen leder ofta till ett skarpt ogillande eller i vissa fall till och med förakt mot personen i fråga. Här tror jag det beror på att vi i denna nya situation lägger en stor besvikelse över att ha gjort en felaktig bedömning på personen i fråga, för att skydda oss själva mot en inre besvikelse. Man uppfattar sig kanske själv som manipulerad och lurad och väljer bort sin egen del i valet. Återigen för att det är enklast att inte behöva ifrågasätta sig själv och sina känslomässiga val. Att ha fel är dessutom något vår hjärna upplever mycket obehagligt och otillfredsställande.

Hur hanterar vi då människor vi inte gillar? Det finns ju gott om citat och ordstäv som säger att ”Vi inte ska låta andra ta plats i vår hjärna utan att ta betalt för platsen..” o.s.v., men är det verkligen så enkelt? Jag har själv många gånger påtalat att vi är endast en tanke bort ifrån att släppa ett obehag eller någonting negativt, men faktum är att vissa saker borrar sig fast och är så enormt svårt att släppa tanken på, speciellt om det negativa gör sig påmint som en sten i skon. Svårt att bortse från eller förneka att den finns där… Det jag har att förhålla mig till är att avlägsna problemet med stenen eller köpa att den finns där och leva med problemet varje steg jag går. Då det gäller människor i närheten kan det många gånger vara svårt att avlägsna dem och valet blir då enklast att fortsätta låta ”stenen” gnaga och nöta. Tråkigt men ofta en sanning när smärtan efter ett tag renderar i ett sår som riskerar att bli mer och mer infekterat. Oavsett vad du gör förutom att ta av skon och tömma ut stenen så kommer den att finnas där och skapa smärta, irritation och obehag.

Du blir kanske över tid lättare och lättare irriterad över vad personen säger, gör eller står för. Skaver det tillräckligt länge krävs det väldigt lite för att gnistan ska tändas och konflikter samt motsättningar blossar upp. Det kan till och med gå så långt att det påverkar omgivningen negativt och spänningar uppstår.

Några råd för att underlätta och ignorera smärtan:

  • Gnäll inte eller snacka inte illa om den du inte gillar. Detta bygger bara ännu mer irritation och ilska hos dig själv och skapar negativa känslor hos omgivningen.
  • Hitta en vän eller kollega som du kan öppna dig för och bolla kreativa lösningar med runt problemet (utan gnäll).
  • Dra upp mungiporna till ett leende och utmana dig själv att inte bli irriterad. Du viner varje gång detta realiseras.
  • Lär dig att känna när irritationen är på väg och fokusera då på din egen andning, låt det gå några sekunder innan du responderar, reagerar eller låter grottmänniskan inom dig bestämma vad du ska göra.
  • Acceptera att du aldrig kommer att kunna förändra den andra personens beteenden tillräckligt mycket så att du i ditt sinne kommer tycka bättre om personen ifråga.

Att inte gilla en annan människa skapar starka interna konflikter då det tillhör våra grundläggande värderingar att ha goda relationer till människor runt omkring oss för att stammen skall fungera.

Som sista tips för att överkomma smärtan av ”stenen” även då den inte fysiskt avlägsnats rekommenderar jag följande övning vilket är användbart i många situationer:

I din tanke, utrusta den/de du ogillar med en stor och tokig näsa, jättestora skor, fjantiga kläder, och tillsätt lite ”löjlig” musik och se då personen dansa/sprattla runt i otakt. Placera sedan personen så långt bort att du kan rymma den mellan din tumme och pekfinger. Pressa sedan ihop personen och snärta iväg den så långt du kan och känn hur du skrattar och gläds inom dig. Upprepa denna procedur 20 – 30 gånger tills du känner att glädjen och leendet infinner sig med automatik varje gång du tänker på personen och ser hur denne rullar iväg långt bort. Varje gång du sedan känner att du är på väg att explodera eller att ilska, irritation eller liknande dyker upp över personen ska du tvinga dig själv att tänka på proceduren från början till slut. Effekten och känslan kan komma att bli magisk när du upplever resultatet.

Kom ihåg att det endast är i ditt huvud som den negativa uppfattningen finns om någon annan. Andra människor uppfattar antagligen inte personen på samma sätt som du, så vill du ha en förändring är det du som måste göra en förändring inom dig själv.

  • Comments(0)//blogg.skargardscoachen.se/#post99
Next »